foto: Tullan Gunér

Sydsvenskan KULTUR 26 oktober 2019 07:00
Carolina Söderholm: Genom att låta det mesta vara osagt, säger Anders Kappel desto mer
Anders Kappels verk utstrålar en blandning av beredskap och uppgivenhet. Carolina Söderholm gillar den motsägelsefulla laddningen skarpt.
Carolina Söderholm
Konstkritiker och konstvetare

Plakaten står lutade mot väggen, redo för demonstration. Det är bara en detalj som saknas – budskapen. I själva verket är de illa lämpade för protesttåg. De ser ut att vara ihopsnickrade i vitmålat trä, men Anders Kappel har gjutit dem i brons. Ingen lär bära iväg dem från Galleri 21 i första taget.
Det är inte bara tyngden som hejdar rörelsen. Överhuvudtaget finns det något stumt över de verk han visar, såväl bilder som objekt. Alla dessa skyltar, tavlor och pilar tycks vara gjorda för att säga något. Men deras ytor är sträva och tysta. Trots att de formmässigt flörtar med plakatkonsten, utgör de motsatsen till dess pekpinnar.
Medan samtidskonsten ofta framstår fylld av budskap – politiska, feministiska, ekologiska, samhällskritiska – utstrålar Kappels verk en blandning av beredskap och uppgivenhet. Kanske är det på grund av deras motsägelsefulla laddning som jag gillar dem skarpt. Just genom sin vägran att samarbeta, deklarera en åsikt eller lämna ens den enklaste upplysning, triggar de igång tankarna. Retsamt låter Kappel det enda ord han med snirkliga bokstäver smyger in, “fin”, framstå taget ur sitt sammanhang, på en gång intetsägande och oförargligt.

Ställd inför frånvaron av färdiga betydelser, skärps blicken inför det som faktiskt visas. Den grå färgen vars ton skiftar mellan regn och rök, de gömda konturerna av lappar som målats över.
Även tidigare, då Kappel använde specifika motordelar som återkommande motiv, fanns ett liknande spel mellan formernas saklighet och deras oklara funktion. Som om bruksanvisningen försvunnit. I stora offentliga uppdrag har han under senare år ofta utgått från någon form av färdmedel, som fångar platsens karaktär av knutpunkt eller stråk. Nu tar han ett kliv vidare. Genom att låta det mesta vara osagt, säger han desto mer.
”År 1913, i ett desperat försök att befria konsten från den verkliga världens dödvikt, tog jag min tillflykt i kvadratens form”, skrev den ryske konstnären Kazimir Malevitj. Fem år senare målade han sin berömda ”Vit kvadrat på vit botten”. ”Jag har skurit halsen av konsten”, lär han enligt myten ha sagt. För vad återstod att göra när måleriets uttryck minimerats till vitt på vitt? Allt, skulle det visa sig. Malevitj hade inte begränsat, utan tvärtom vidgat måleriets möjligheter.
Den konstriktning, suprematismen, som han utvecklade handlade inte om en vilja att reducera konsten till duk och färg. Tvärtom ville han frigöra den från materian i en strävan mot en högre, andlig dimension. Den vita kvadraten skulle flyta eller sväva tyngdlös. I sitt manifest skrev han ungefär så här: ”Simma! Den vita fria avgrunden, oändligheten ligger framför dig.”
Liksom oräkneliga konstnärer efter Malevitj förhåller sig Anders Kappel till det enfärgade, monokroma måleriets historia. Men när han målar sina bronsskyltar vita är det för mig snarare tillvarons tröghet och tyngd han vill åt. Ansatser till handling och kommunikation, som av olika skäl (ännu) inte fullföljts. Ett slags motvikt eller motstånd till den digitala erans flimrande flöde av information och bilder, där allt är tillgängligt, tydligt och tvärsäkert men ändå utbytbart. Här finns inget skval att distraheras av, men en omsorg om ytan, detaljerna, materialen och nyanserna. I verkens titlar återkommer här och var en antydd rörelse, som i ”Snälltåget” och ”Roder”. Fast inför hans konst svävar jag inte ut i oändligheten utan står stadigt kvar i sinnevärlden. En plats där det i brist på budskap, manifest och direktiv är upp till var och en att tänka efter och välja riktning.

Anders Kappel,  född 1956 på Hasslö/Karlskrona, bor i Skräddaröd/Simrishamn.

Konsthögskolan, Stockholm 1982-87.

Künstlerhaus Bethanien, Berlin 1988-89.

 

Separatutställningar:

2019 Galleri 21, Malmö

2018 Konsthallen Hishult

2017 Bergdala Konstgalleri, Hovmantorp

2015 Wadström Tönnheim Gallery, Skanör

2013 APA Gallery, Stockholm

2011 Karlskrona Konsthall

2010 Björkholmen Gallery, Stockholm

 

 

Grupputställningar:

2018 “From Sweden With Love”, Wadström Tönnheim Gallery, Marbella Spain

2017 “Secondhand Daylight” Kummelholmen Konsthall, Stockholm

2017  SURF, Garlerie Hartwich, Germany

2015 “Restaurering av inre rum”, Charlottenburgs gård, Solna

2013 ”Ostrale 13”, Dresden, Germany

2012 ”Power” Västerås Konstmuseum, Sweden

2009 ”Touristen” Galerie Hartwich, Germany

 

 

 

Offentliga uppdrag:

Danderyds Sjukhus, Stockholm.

Stadt Wismar, Germany.

Stockholm Konst, Beckomberga skola.

Solna stad, Charlottenburgs gård.

Stockholms Universitet, Geo-huset Frescati.

Medicon Village Lund.

Södersjukhusets entré Stockholm.

Karlshamns Rådhussal.

Göteborgs Universitet, Journalistik och Media.

Helix, Flemingsberg.

Lyckeby Kunskapscentrum, Karlskrona.

Citybanan/Odenplan Stockholm.

Jonebergs Torg, Simrishamn.

 

 

Samlingar:

Moderna Museet, Stockholm

Statens Konstråd, Stockholm

Malmö Konstmuseum

Göteborgs Konstmuseum

Norrköpings Konstmuseum

Linköpings Konstmuseum

Kristianstads Museum

Kalmar Konstmuseum

Blekinge Museum, Karlskrona

Skissernas Muséum, Lund

Tomelilla Konstsamling

 

 

Stipendier och priser:

NUNSKU Artist Studio Program, Berlin

Edstrandska Stiftelsens Pris 1999

Lengertz Konstpris

Bror Ljunggrens Minnesfond

Malmö Kommuns Kulturstipendium

Ellen Trotzig Stipendium

Richard Björklunds Stipendium

Konstnärsnämnden

Karlskrona Kommuns Kulturstipendium